Jag Har Aldrig Lyssnat När Du Lovat
Dagarna består utav att kämpa för och hålla tillbaka tårarna och att försöka fylla min ensamhet med sms och samtal, ska jag vara ärlig så är det mina tankar jag försöker tänka bort genom sms och samtal.. annars är det dem som gör mig sällskap i ensamheten och mina minnen som värmer mig när jag är frusen.
Från och ha varit på den högsta toppen någonsin, Har jag på något sätt tillåtit mig själv att ramla ner till botten - igen.
Från och ha varit på den högsta toppen någonsin, Har jag på något sätt tillåtit mig själv att ramla ner till botten - igen.
Känns om om jag tappat bort mig själv - igen. vet inte vad jag vill längre. Eller vad jag söker.
Förut hade jag allt klart. Vad, hur, var och när jag skulle göra ngt.
Ska jag vara brutalt ärlig så minns jag itne ens vem jag var från första början. Den enda jag minns att jag varit fruktar jag för att bli igen, jag vägrar bli den personen igen. Den som enbart tänkte på sig själv, utan någon som helst tanke på andras känlsor eller konsekvenserna som följde. Allt jag ville ha, tog jag.
Det var här jag begick alla dem misstag som jag idag skäms så innerligt för. För jag vet inte vem jag är, men jag vet med säkerhet att den personen jag var DÅ, vid den tiden, är definitvt inte jag.
Jag måste hitta ut... ut ur den här labyrinten jag bara går runt, runt, runt i.
Men hur? När jag inte har en aning om var jag ska börja, eller HUR jag ska börja.
Jag orkar inte vara såhär, jag orkar inte vara här nere. Jag orkar bara inte.
Jag MÅSTE Hitta Mig Själv Igen.
Förut hade jag allt klart. Vad, hur, var och när jag skulle göra ngt.
Ska jag vara brutalt ärlig så minns jag itne ens vem jag var från första början. Den enda jag minns att jag varit fruktar jag för att bli igen, jag vägrar bli den personen igen. Den som enbart tänkte på sig själv, utan någon som helst tanke på andras känlsor eller konsekvenserna som följde. Allt jag ville ha, tog jag.
Det var här jag begick alla dem misstag som jag idag skäms så innerligt för. För jag vet inte vem jag är, men jag vet med säkerhet att den personen jag var DÅ, vid den tiden, är definitvt inte jag.
Jag måste hitta ut... ut ur den här labyrinten jag bara går runt, runt, runt i.
Men hur? När jag inte har en aning om var jag ska börja, eller HUR jag ska börja.
Jag orkar inte vara såhär, jag orkar inte vara här nere. Jag orkar bara inte.
Jag MÅSTE Hitta Mig Själv Igen.
Kommentarer
Trackback
