Jag fattar verkligen inte. Jag fattar inte hur saker och ting kan verka så annorlunda jämfört med hur dem faktiskt är.

Varför saker och ting börjar när dem avslutas lika snabbt? Förstår inte varför det är så lätt att spotta ut sig ord när man inte har någon mening bakom dem? Jag kan inte heller förstå varför man väljer och göra vissa saker mot en annan person som man påstår sig bry sig om? Hur någon kan spela en roll, en karaktär så länge för att sen bara ändra totaaaalt och visa sig vara exakt samma person som man alltid vart?

Jag förstår inte varför jag är så komplicerad att förstå så jag själv inte förstår mig. 

Varför jag tror att alla är goda och ärliga när jag egentligen inte litar på någon och överanalyserar varje ord och rörelse dem gör..? Varför jag sätter mig i situationer som jag vet att jag kommer få ångra? 
Jag förstår inte varför jag är rädd att göra folk besvikna eller till o med sura ibland så jag gör saker jag inte vill innerst inne? 

Jag fattar inte varför jag inte kan släppa taget och bara låta mig styras av Ödet. Varför jag hela tiden försöker påverka Ödet när jag vet att det som händer det händer, när saker och ting är rätt. Och det leder mig till min största fråga av alla.. Varför är jag så besatt av att få älska och bry mig om någon och få samma ömhet tillbaka, till den grad att jag är rädd för att vara själv.. för och vara helt korrekt.. Till den grad att jag inte KLARAR AV att vara själv?

Jag fattar inte..