Here i am again. Klarvaken mitt i natten. Funderar o tänker.. Känns som myrornas krig i mitt huvud. Jag kan inte se framför mig hur allt löser sig. Jag får panik. Vad ska jag göra? Hur gör jag? I vilken ände börjar jag med allt? Jag klarar inte av stress. Känns som om jag tappar greppet, har ingen plan eller kontroll. Gråten i halsen på grund av ångesten, paniken, av att vara så sjukt vilse blir större för varje dag och svårare att pusha tillbaka och dölja. Påminner mig själv om att andas djupt och långsamt. Ta en dag i taget. Att Klarar andra det gör jag det. Som ett mantra som till slut bara låter som ett monotont läte. Hur fan ska det här sluta? Upprepas i huvudet o avbryter lätet och min djupa långsamma andning. O där kommer tårarna. Noll kontroll.