Är det inte ett under hur man inte kan låta bli att röra en annan person? Hur ens egna kropp dras till en annan kropp likt magneter som dras till sin motsats..? Att det är som om din kropp får abstinens efter känslan av den andres hud mot det egna skinnet..

Jag upplever det varje gång jag träffar Han. Jag försöker verkligen att INTE röra han.. om de så bara är för att smeka han lite lätt över kinden eller armen, men precis som jag skrev är det som om min kropp MÅSTE röra hans annars dör den.. lägger av.. vägrar fungera. Jag kan sitta i timmar och bara ha min hand vilandes på hans rygg medans fingertopparna lekar lite. Det är som om hans hud skickar en energi genom mina fingertoppar som lugnar mig.. som viskar tyst och fridsamt att allt blir bra.. allt ÄR bra.

Precis som ett barn som vilar i sin mors famn, hör hennes andetag och känner hennes hjärtslag, skänker bara vetskapen om hans närvaro mig ett lugn.. Alla mina funderingar och tvivel blir som bortblåsta.
Jag är hans.. och han.. han är min.