Säger det igen, det som jag sagt såååå många gånger. SJUKT HUR MKT JAG SAKNAR DIG.
Förut har det inte av någon anledning känts okey att prata om dig så pass öppet.. men nu.. nu kommer du komma upp en hel del.. både här på bloggen och privat med tjejerna i samtal. 

Anyway, det här är Vår gamla låt. Inte lyssnat på den på flera år. Kan inte göra det, känns alltför jobbigt  för det var våran låt och våran grej ^^ Kom och tänkte på den häromdagen när jag pratade av mig med Yami om dig (och mig).

Texten betyder såååå mycket mer nu. Ana behabbak ya heloo. Schtatillak ktiiir, !!

 

 

Ska strax röra mig neråt mot stan och det ÅSKAR!! Hatar åska!! Snacka om VUXENPOÄNG på mig idag alltsåå!!
I vanliga fall hade jag legat hemma under täcke med hörlurar för o slippa höra skiten!!
Men nu ska jag ner på stan fika med elina och sen ska vi dra till gymmet, NICE!! 

 

Baby..

Även om vi inte var det perfekta paret i andras ögon så var vi perfekta tillsammans. Vi gjorde misstag och vi snubblade på vägen men vi hjälpte alltid varandra upp. Vi kunde alltid luta på varandra. 
Vi kände varandra utan och innan. Du visste mina ord innan jag sagt dem och jag tänkte dina tankar.
Vi var två som blev en. Vi blev en helhet tillsammans. Vi blev singular. Vi älskade att älska varann.
Kemin fanns från första samtal, till första träff till sista sekund av vår helhet.
Trots att det nu gått ett par år sen jag sist fick höra din röst, och hålla om dig för allra sista gången så kommer du upp i mina tankar, nästan dagligen, även om jag verkligen försöker att inte tänka på dig. Du kommer bara upp. Ditt leende eller våra skämt tillsammans. Jag saknar dig så grovt och undrar hur kunde det bli så fel.
Det var ju så uppenbart att det skulle vara du o jag, Inte du med henne medan jag är här, med alla minnen av dig och mitt hjärta i handen redo, i hopp om att du en dag verkligen ska komma tillbaka. Jag vet att det inte kommer att bli så men.. Jag hoppas så innerligt. Jag älskade dig och älskar dig fullt ut. Inifrån och ut.
Med brister och fel. Du var min perfektion.

Ya omri, ya habibi.. Du var min första och ville (och fortfarande vill) att du ska bli min sista för du o jag; vi var en helhet. Du fullgjorde mig, och jag.. jag "var den bättre halvan av dig" som du sa att du behövde för att vara hel, för att fungera. Trots det gått några år och vi båda lever eget liv nu så tänker jag fortfarande på dig. Försökt komma över dig, försökt med andra men..det blir inte samma sak. Kommer aldrig kunna bli samma.. Det skulle varit du och jag. Det vet alla som kände oss. Som kunde se oss tillsammans. Som kan höra mig prata om dig och mig.

Mitt ljus, min lycka, mitt liv; Jag undrar om du mår bra. Hoppas du gör det. Jag vill veta om du är lycklig.
Jag ber till Gud att du är det. Om du har allt du någonsin velat haft. Jag önskar verkligen att du har det.
Finns inget jag hellre vill, än att hon tar hand om dig såsom jag skulle gjort, att hon ger dig allt av vad hon har och är. Och att hon uppskattar den tiden hon fått med dig precis så mycket som jag skulle ha gjort. Att hon tar vara på varje minut av varje morgon hon får vakna vid din sida och varje kväll då hon somnar vid din sida.
Att hon varje sekund av ert liv tillsammans gör vad hon kan för och göra dig lycklig, för det är det jag skulle gjort.

Hamodi mitt hjärta, mitt allt, Ibland undrar jag om jag skaffade din tatuering för att jag innerst inne visste att det skulle bli såhär och att på det sättet, att ha dig på nacken, kunde jag alltid bära dig med mig.. Oavsett hur lång tid det skulle gå utan att jag får se dig igen, eller höra din röst och skratt. Oavsett vad så är det, det jag lovar dig;
Att alltid bära dig med mig med den värmen och kärlek jag alltid haft för dig.

Snälla må bra och gör dig själv stolt. Var lycklig o bli allt vad du kan bli.
Älskade dig då, Älskar dig nu, Älskar dig för evigt och längre.


2007-06-09 - 2010-09-12 <3